Hur gör man konstgjorda diamanter?

Det finns flera sätt att göra konstgjorda diamanter på, den första metoden som lyckades producera diamanter av tillräckligt hög kvalité för att användas inom industrin och senare för att skapa diamanter av smyckeskvalité kallas HPHT.  HPHT står för High Pressure-High Temperature och innebär att man återskapar den miljö som naturliga diamanter uppstår i.

Naturliga diamanter skapas ca 150-200 kilometer ner i jordskorpan där trycket och värmen är tillräckligt högt för att kol ska binda sig till den form av kol som vi kallar diamant.

Med HPHT-metoder sätter man små diamantkristaller av hög kvalitet på botten av en stor hydraulisk press. Runt kristallerna sätter man ett lager med rent kol och en järnlegering som löser kolet och får det att fälla ut. Man värmer sedan upp järnlegeringen till 1400-1600 grader Celsius, vilket får kolet att fälla ut och binda sig till diamantkristallerna så att de växer till den storlek man söker.

Colorless gem cut from diamond grown by chemical vapor deposition.
Bilden lånad från Wikipedia.

En annan metod som idag används av flera tillverkare förkortas CVD. CVD står för Chemical Vapor Deposition och är en metod där man för in ånga som innehåller kol i en kammare där diamanterna byggs upp. En av fördelarna med metoden är att den inte kräver samma tryck som HPHT. För att skapa en diamant lägger man även här in små diamantkristaller, sedan flödar gasen in. Efter 3-4 veckor har man skapat (eller som företagen som säljer stenarna säger - odlat) en diamant på tre till fem carat.

Utvecklingen med odling av diamanter har gått starkt framåt sedan svenska ASEA 1953 lyckades skapa de första industridiamanterna. Idag kan vi skapa diamanter som är renare än naturens egna och de går inte att skilja från de äkta, förutom att de helt enkelt är för felfria. 

Vad är vitt guld?

Genom att blanda guld med andra metaller kan man få guld i många olika färger. Vitt guld har använts sedan 1920-talet då det blev populärt som ersättare för ringar i platina som då blev för dyrt.

Man skapar vitt guld genom att bland guld med silver, koppar och palladium. Silver och palladium används för att få rätt färg och koppar används för att det gör guldet lättare att bearbeta till smycken och för att det ökar hållbarheten. Före 1980-talet användes även nickel men det får inte längre användas i Sverige.

Bilden lånad från Wikipedia

Förutom vitt guld så finns det t ex svart, grönt, blått, rött, rosa och självklart gult guld. På Wikipedia finns en lista över vilka metaller som ska tillsättas guldet för att skapa dessa nyanser av guldet. Vi kan skapa alla färger vi vill men jag har personligen svårt att förstå varför man ska ändra det gyllene till något annat?

En del smycken i vitt guld har även fått ett tunt lager av rodium på sig för att öka vitheten. Nackdelen med pläteringen är att den nöts av efter ett tag och det gör att smycken kan bli fläckiga och att tappa sin lyster. Det går alltid att lägga på ett nytt lager när det är bortnött men det är inte roligt att behöva springa till en guldsmed titt som tätt.

Peridot – månadssten augusti

Månadsstenen för augusti är Peridot, vilket är ädelstensvarianten av mineralet Olivin.

Månadsstenar är ädelstenar som vi kopplar samman med årets månader och som anses ha olika mer eller mindre övernaturliga egenskaper. Tidigare kallades de zodiakstenar då det var kopplade till zodiakens tolv stjärntecken. Vilka ädelstenar som har hört ihop med vilken månad har varierat över tid och mellan olika kulturer. De jag redogör för i denna blogg är de som främst gäller för Västeuropa/Sverige. Även ädelstenarnas magiska egenskaper varierar över tid och rum beroende på vilka utmaningar olika kulturer står inför.

Bilden lånad från Smithsonian GeoGallery:
http://geogallery.si.edu/index.php/en/10209975/peridot

Namnet Peridot kommer troligen från grekiskans Perdona som betyder – ymnigt giva. Peridot kan även kallas Krysolit. Namnet kommer från grekiskan och betyder guldsten men grekerna använde namnet på flera olika ädelstenar.

Peridot finns bara i olika nyanser av grönt. Allt från gulgrön till mörkgrön och den beskrivs som att den har en oljig glaslikande lyster. Den gröna nyansen bestäms av hur mycket järn stenen innehåller.

Peridot är en vanlig smyckesten och den används t ex som inramning av andra stenar, för att skapa kontrast eller för att lyfta fram olika mönster. Peridots Mohs hårdhet ligger på 6,5-7 och dess struktur gör att den är ömtålig. Det sägs även att man har förväxlat Peridot med Smaragd i ett antal kyrkoskatter men det får jag utveckla i ett annat blogginlägg.

Vilken av de gröna stenarna tror du är Peridot?

Peridot bildas i magmatiska bergarter men vi vet även att det har kommit till jorden via meteoriter och att det finns på andra himlakroppar såsom vår egen måne.Här på jorden finns mineralet Olivin över hela klotet. En plats som är särskilt intressant för oss i Sverige är att det finns stora mängder Olivin i Åheimstrakten i Norge. På webben finns det information om ett museum - Norwegian Olivine Centre – med deras hemsida är inte alltför uppdaterad så jag vet inte om de fortfarande är verksamma. Den bästa peridoten anses idag komma från gränsområdet mellan Afghanistian och Pakistan.

Tillbaka till de magiska egenskaperna så anses Peridot anses stimulera kärlek och kan bäras för att rena hjärtat både känslomässigt och vid ev. sjukdom. Den anses även vara hoppets sten och hjälpa både mot egen och andras nervositet. För de riktigt desperata så anses den slutligen hjälpa mot håravfall.

Mohs hårdhetsskala

Mohs hårdhetsskala kan användas för att identfiera mineral genom deras hårdhet. Skalan jämför olika mineral med varandra där ett mineral med högre värde kan skrapa ett mineral med lägre värde.

Bilden lånad från: http://igs.indiana.edu/

Bilden ovan beskriver den urspungliga hårdhetsskalan som den tyska geologen Friedrich Mohs skapade 1812. Skalan kan visualiseras på lite olika sätt och idag använder man även halva tal för att bättre beskriva var på skalan olika mineral återfinns. Skalan är jämförande och kan närmast beskrivas som exponentiell då t ex diamant är nästan 4 gånger så hård som korund men korund bara är 2 gånger så hård som topas.

För smyckestillverkning finns det modifierade skalor som ger en bättre överblick över smyckestenars hårdhet. T ex denna som jag klippt och klistrat ihop från olika sidor.

Hårdhet enligt Mohs skala av vanliga smyckestenar
Gips Bärnsten Pärla Malakit Turkos, glas Opal Peridot Ametist, citrin (kvarts) Turmalin, granat Smaragd Topas, spinell Cubic zircon, YAG Rubin, safir (corund) Moissanit (synt diamant) Diamant	2 2-2,5 2,5-3,5 4 5,5-6 6 6,5-7 7 7,5 7,5-8 8 8,5 9 9,25 10

Om man vill identifiera ädelstenar kan man inhandla en uppsättning av pennor som innehåller mineral av de olika stegen i skalan. Sedan börjar man skrapa med den lägsta siffran och ökar till dess att man når den nivå där man rispar ädelstenen. Om man inte har pennor kan man lika gärna använda kända mineral som man har hemma – det går lika bra!

Förutom att skalan hjälper oss att identifiera olika ädelstenar så säger hårdheten på stenarna oss vad som är lämpliga användningsområden. För smycken som riskerar att utsättas för slitage lämpar sig t ex hårda stenar medan man i ett örhänge kan använda pärlor eller bärnsten.

Historien om carat och karat

På den gamla goda tiden innan vi hade digitala vågar vägde handelsmän varor genom att jämföra den aktuella varan i ena vågskålen med en känd viktenhet i den andra vågskålen. En vanligt förekommande viktenhet var frön från trädet Johannesbröd.

Johannesbröd växte runt hela medelhavet och dess frön var lätt att komma över. Fröna ansågs även vara stabila i vikt och de vägde ca 0,2 gram per frö. Några av de varor man vägde var guld och ädelstenar.

Idag lever fröna kvar i vårt sätt att väga ädelstenar genom ordet carat. Ordet carat sägs komma från det grekiska ordet kerátiοn (κεράτιον) som betyder frö från Johannesbröd.

Även karat som vi använder för att ange hur rent guld är har sitt ursprung från samma tid. Det fanns ett romerskt guldmynt på 300-talet e.Kr. som hette Solidius – vilket vägde 24 karat. Dess exakta vikt var 4,5 gram vilket är lite i underkant från 0,2 gram per carat men det var den viktenheten som romarna tillämpade. Därför anger vi än idag renheten på guld i karat även om det inte finns någon koppling till viktmåttet kvar.

Solidius, bilden lånad från http://www.cngcoins.com

Det var först 1907 som Allmänna konferensen för mått och vikt slog fast att en metrisk karat skulle väga 0,2 gram. Dvs. det viktmått som vi till vardags använder för att väga ädelstenar (Carat).

Det här är kanske orsaken till dagens begreppsförvirring med carat och karat. Vi får räkna med att länder använder begreppen olika och själva hålla koll på om det gäller vikt eller renheten.